Kanske inte folk vill veta vad jag har för mig på dagarna hit och dit, men mitt liv är så pass ointressant att det skulle kunnas skrivas en tom bok om det.


När jag första gången såg på P.S I love you tappade jag tårar som jag tänkte skulle räcka för en livstid. Men sedan A.h lämnade ett spår av ren irritation inom mig för ett x antal veckor sen, kom allting ur mig. När filmen nådde sitt slut och jag trodde att mitt sorgligt-slut-lipande var över, kom den riktiga forsen. Jag fick sitta med två nära vänner och häva ur mig lite, lätta på hjärtat helt enkelt. Det var skönt. Varje natt drömmer jag om hur jag häver ur mig precis var jag tycker och tänker till Jag-gör-som-jag-vill-för-jag-är-Mr Perfekt! Aldrig har jag fått chansen att få häva ur mig det, för jag undviker det helst..

Jag lever inte i denna värld. Ofta fantiserar jag mig vidare till en annan plats. Men jag är väl inte den enda, skulle jag tro?

Jag använder denna blogg för tidsfördriv. Kan tänkas.

Jag vill bara kura in mig under täcket och läsa en mysig Harry Potter bok för att dränka min irritation. Tessan lovar att det snart går över, hoppas det, för dessa drömmar får mig att inte vilja sova mer. Vill ju bara glömma det, känner mig så sjukt patetisk.

Sov sött ; Naaliiee and Me