Alla har vanligvis någon speciell musik eller artist som berör dem. Jag har många, Men Avril har varit min medicin många många gånger. Som för många andra som min kompis Felicia, är Lars Winnerbäck en stor favorit. Han är en fantastisk låtskrivare och han kan få fram känslor och tankar genom texten och sina låtar. Det är inte många som lyckas med det, och särskilt onte svenskar. Dessa dar (det låter nu som om jag vore jättegammal och sitter hemma i min gungstol medan jag stickar ett par strumpor), iallafall, är det väldigt mycket för pop-idoler. Man har Idol för att få fram en ny stjärna varje år men vi vet ju alihopa att det oftast är vinnaren som får spegla sig i glansen från den som kom på andra, tredje eller kanske tillochmed 7:e plats. Alla dessa shower som Idol, So you think you can danse, är ju underhållande om något riktigt skoj händer i dem . Och om våran favorit skulle gå raka vägen upp till seger utan lite mothugg hade det ju inte varit det mest intressanta att titta på och många hade förlorat sitt intresse för serien. Så med tanke på att de tjänar väldigt bra på dessa serier och på pop-idolerna det första året, förstår jag om de fortsätter med det. Men själv föredrar jag den mer äkta musiken, den som förmedlar känska och som inte bara blir läst ur ett ''manus'' av artisten och sen inspelad i studio för att alla småungar ska ha något att dansa till.
Ge mig mer äkta musik i radion förfan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar